Sutare

Att meta sutare är favoritsysselsättningen för många sportfiskare i stora delar av Sverige. Sutaren är en lurig, stark och härlig fisk som är mest aktiv under kvällar, nätter och morgnar.

Flötmete med majs under varma sommarnätter är en klassisk sutarmetod.

Om sutaren

Sutaren liknar inte någon annan fisk i svenska vatten. Den har mycket små fjäll som gör att den ser läderartad ut längs kroppen. Färgen kan variera från ljust senapsgul, till grönaktig, eller nästan svart – beroende på vilket vatten den lever i.

Sutaren äter främst från botten, där den puffar runt i slammet efter musslor, mygglarver, snäckor, insekter och kräftdjur. Men den kan också nappa åt sig småfisk och yngel.

Som sportfisk är den både klurig och stark. I delar av Europa är den en mycket uppskattad matfisk med fast kött.

Om du metar sutare och ska släppa tillbaka dem bör du blöta händerna innan du tar i fisken, annars kan du skada fiskens slemhinnor. Hantera alltid fisk som du ska släppa tillbaka så försiktigt som möjligt.

Här hittar du sutaren

Sutaren trivs alltså främst i varma och vegetationstäta områden. Den är mycket tålig mot syrefattig miljö. I de flesta sjöar, gölar, dammar, skärgårdsvikar och lugnflytande åar är det de grunda områdena med näckrosor, eller vass som är de mest intressanta. Leta gärna efter grumligt vatten. Här lurar sutaren under dagtid, för att våga sig ut i skydd av mörkret och äta.

Det är främst under sommaren, men också under sena våren och den tidiga hösten som du har en chans att lura en sutare. Under den kalla årstiden äter den sällan och när det blir riktigt kallt tar den gärna vinterpaus genom att hamna i dvala.

Så fångar du sutaren

Bottenmete eller flötmete med beten som mask, majskorn, räka, maggots, deg, pasta eller boilies är vanliga beten för sutarmete. Se till att ha betet på, eller mycket nära botten och använd gärna mäsk. Sutaren lockas snabbt av dofter.

Framför allt är det i skymning och gryning som sutaren   simmar ut från växtligheten för att leta föda. Om den kommer och äter på din fiskeplats avslöjar den sig ofta genom de luftbubblor som stiger till ytan när den rotar i botten.

Väl på kroken är sutaren   mycket stark. Den gör rusningar och kan till och med hoppa,   eller åtminstone plaska rejält     i ytan. Den simmar gärna i hög fart in mot vass, näckrosor eller andra växter där den simmar runt och trasslar in linan.  Använd inte för veka grejor, för då blir det svårt att sätta emot.

Sutaren kallas ibland lindare eller skomakare. Möjligen kommer ordet lindare från att den gärna snor in sig i växter och skomakare från den läderliknande huden.

Mete med flöte och lysstav under dygnets mörka timmar kan ge fina fångster.

Om du flötmetar ska du vara beredd på att kroka om flötet lyfts, eller vandrar försiktigt i sidled.