Regnbågen är en mycket uppskattad sportfisk både på spöet och på matbordet!

Regnbågen har blivit något av flugfiskarens favorit i de södra delarna av Sverige. Flugor, små spinnare och drag brukar ge ett roligt fiske.

Regnbågen är ganska lik öring men har ett rödaktigt band längs sidorna och dessutom är dess fenor prickiga. Ursprungligen en nordamerikansk art som har inplanterats i många länder världen över. Regnbågar som lever i havet kallas steelhead i Nordamerika. I Sverige fångas den sällan vilt men odlas flitigt och säljs då i handeln som laxforell eller regnbågslax.

Odlad regnbåge sätts ofta ut i svenska vattendrag i sportfiskesyfte, och är ett mycket populärt fiskebyte bland annat på grund av dess energiska kämpande vid infångandet. Regnbåge är den dominerande fisken i så kallat put and take-vatten.

Kännetecken: Denna laxfisk har fått sitt namn av att hanen under lektiden skiftar i olika färger. I starkt humusfärgade vatten kan regnbågen bli nästan svart med mörkare fläckar. Hos hanen växer vid lektiden underkäken ut till en krok. Längden kan uppgå till 50-79 cm och vikten till 10 kg. I Nordamerika kan arten väga upp till 20 kg. Arten hybridiserar med strupsnittöringen.

Utbredning: Inplanterad i Europa för första gången omkring 1880. Inplanteringar har ägt rum i både sjöar och hav. Regnbågens naturliga förekomstområde är västra Nordamerika. Förekomst i Sverige: Den första inplanteringen skedde 1892 men misslyckades. Den följdes senare av flera. De enda själv ökande bestånden fanns i flera vatten i Skåne fram till 1960- och 1970-talen.

Flera storvuxna regnbågar har under 1980-talet bl a gått upp i Nybro ån,  och fångats där. Möjligen antyder detta att ett självförökande bestånd är i färd att etablera sig. De regnbågar som finns i svenska och europeiska vatten, särskilt i rotenonbehandlade, utgör avkomlingar av sedan generationer i dammar odlade "restaurangfiskar" och har degenererat långt från sina vilda anförvanter i Nordamerika.

Miljö och flyttning: I sitt hemland lever regnbågen i rinnande sötvatten, varifrån den vandrar ut i havet, men den förekommer även med en form, som under hela sitt liv stannar i sött vatten. I Sverige trivs arten bäst i sjöar med ett PH-värde över 6,2 och är mycket känslig för försurning. Arten (åtminstone vissa populationer därav) tål grumligt och varmt vatten till skillnad från svenska salmonider men i sitt hemland är den dock huvudsakligen en kallvattenfisk.

Vanor: Ofta stimlevande. Ehuru arten kan inta vissa ståndsplatser är den inte revirhållare. Vakar ofta genom att ta byten från vattenytan.

Föda: Diverse ryggradslösa smådjur som kräftdjur, sniglar, vatteninsekter och flygande insekter samt fiskar och fisk ägg. Näckrosfrön har konsumerats.

Fortplantning och tillväxt: Regnbågen leker om våren, i Sverige i mars-juni. Efter blott omkring en månads nedbäddning i bottengruset kläcks äggen och efter ytterligare någon tid tar sig ungarna upp i det strömmande flodvattnet.

Tillväxten sker mycket snabbt. Efter 2 till 3 år är fisken 25 cm - i uppfödningar med förädlat material maximum 56,5 cm - och efter 3 till 4 år väger den 1 kg. Hanen kan bli könsmogen vid 1 eller 2 års ålder, honan vid 2 eller 3 år.

Livslängd: I Sverige 16 år, i Nordamerika 18 år.

Andra namn: Arten kallas även regnbåge, forell, regnbågsforell, laxforell, blanklaxöring, amerikansk laxöring, regnbågslax och stålhuvudöring.

Felaktigt kallas den ibland forell - en fiskart som överhuvud taget inte förekommer i Sverige, andra förbjudna namn är även bl.a. "regnbågslax", "röd forell".